Historia

En mordhistoria

Johan August Nordin - Hans liv och tragiska slut

av Walter Wranå, november 2011


Johan August Nordin
Klicka på bilden för att förstora den.

Johan August Carlsson, senare Nordin, var bror till farfar Jonas Peter Carlsson. Han föddes på Vraneke Södregård, Herråkra den 17 juli 1847. Vid dopet redan dagen efter var Carl Joh. Gummesson Vraneke Norregård, drängen Joh. Peter Petersson Södregård, hustru Anna Jonasdotter Norregård och pigan Caisa Svensdotter Norregård vittnen. Johan Augusts föräldrar var Carl Magnus Petersson född i Äskebäck i Älmeboda (1820-1890) och Eva Caisa Johannesdotter född i Vraneke Södregård, Herråkra (1819-1886). Johan August hade fem syskon Frans Oskar, Jonas Peter, Emma Fredrika (tvilling med Jonas Peter) , Maria Fredrika Amalia och Inga Vilhelmina.

Redan som 15-åring, 1862, studerade Johan August vid elementarläroverket i Växjö. År 1873 flyttade Nordin till Lösens församling i Blekinge som ligger alldeles intill Karlskrona. Han bodde i Lyckeby och står som bokhållare på Lyckeby gjuteri. Den 26 dec. 1879 ingår han äktenskap med Augusta Catharina (kallas Carin) Särling från Söderköping (Östergötland). Vigseln äger rum i Söderköping. Hennes föräldrar var trädgårdsmästare Carl Axel Särling och jungfru Augusta Holmberg.



Visa större karta

Familjen Nordin bodde sedan på många ställen enligt följande:

  • 1880 flyttar J.A. Nordin med fru från Lösen i Blekinge till Karlshammar i Fågelsjö i Fliseryds församling (Kalmar län). Här hade han titeln disponent. I Fliseryd föddes deras första son Karl August den 2 februari 1881.
  • Ganska snart nämligen 3 oktober 1881 flyttar de till Pataholm i Ålems församling (Kalmar län). Pataholm ligger vid kusten söder om Ålem. Han har nu titeln handlare. Här föds deras andra son Magnus Birger den 16 mars 1882.
  • I sept. 1882 går flytten vidare till Burseryd (Jönköpings län) närmare bestämt till en stor gård med många familjer som heter Götsbo Stora och ligger strax nordöst om Burseryd. Gården hade 1 mantal skatte. Det står egentligen framför namnet, var han kanske ägare av någon del. Här stannade de i ungefär ett år.
  • Från Burseryd har nu herr Nordin med familj flyttat till Aringsås, närmare bestämt Alvestad stationsrote, Påfvelsgård tomt 12. Hit kom de i oktober 1883. Här bodde de ett knappt halvår.
  • I mars 1884 flyttar de till Karlshamn och här föddes deras tredje son Bengt Gösta den 24 mars 1884. Men ganska snart blev de boende på Sternö (halvö vid Karlshamn) Södra no. 1 där Nordin arbetade som inspektor vid stenhuggeriet Sandvik. Här föddes den 15 mars 1886 ännu en son, Hans Ola. Vid dopet bars han fram av fadern och vittnena var fröken Anna Särling m.f.l.

Här följer nu händelserna i juni 1886, de sista dagarna i Johan August Nordins liv då han blev mördad vid stenhuggeriet på Sternö. Redovisningen för detta har jag hämtat från tidningen Karlshamns Allehanda av årgång 1886.

Det hemska mordet (Artikel den 17 juni 1886)

Mord. Ett hemskt brott, som försändt en förut lycklig familj i sorg

Karlshamns Allehanda

och hverkat i öfrigt ytterst nedslående på många, begicks i tisdags eftermiddag wid Sandviks stenhuggeri å Sternö. Inspektoren därstädes , J A Nordin blev nämligen då så illa skuren med knif af en stenhuggeriarbetare, Alfred Adamsson, att han efter några timmar afled.

Förloppet av den hemska händelsen är följande:

För några dagar sedan inkom Adamsson å Sandviks egares kontor hädstädes och sökte arbete wid stenhuggeriet. Denne hänvisade honom till sin inspektor, och i tisdags morgse uppvaktade Adamsson honom samt fick löfte om att få arbete och kl. 5 e.m. afhämta verktyg - under det uttryckliga wilkor att han vore nykter och ordenklig. Kl. 5 e.m. kom Adamsson mycket riktigt, men träffade ej inspektorn som befann sig nere wid stenhuggeriet, utan fick det beskedet, att han finge vänta. Adamsson gick då ut till stenhuggeriet och träffade hr Nordin.

"Hur dags war det jag skulle hämta werktygen"? Frågade Adamsson som war något drucken, i hetsande ton.

"Det war kl. 5 men för Adamsson finns ej något bestämdt klockslag här, i det tillstånd han nu är,kan han ej antagas. Jag sade honom att han skulle wara nykter. Jag kan skaffa 10, 12 arbetare som Adamsson, så gör sig ej besvär."

Adamsson aflägsnade sig nu i uppretad sinnesstämning, och hr Nordin fortsatte att inspektera arbetet wid stenhuggeriet. Då hr Nordin wid halv 6-tiden aflägsnade sig från stenhuggeriet för att begifa sig hem tog han vägen förbi s.k. Fiskartorpet, der Adamsson några dagar bott hos sin far, som är smedhandtlangare wid Sandwik. Adamsson befann sig då i Fiskartorpet, fattade der en större förskärareknif och rusade efter hr Nordin, som gick upp mot den ungefär 5 minuters väg derifrån belägna arbetarbostaden. Ungefär midt emellan torpet och arbetarbostaden upphinner han hr Nordin.

-"Nå får jag arbete?" frågar han.

-"Nej den som är drucken, tar wi ej emot".

-"Är det ert sista ord."

- "Ja" svarar inspektorn och går.

I samma ögonblick rusar Adamsson på Nordin och tillfogar honom med knifwen ett svårt sår i ryggen. Hr Nordin vände sig då om och erhöll ett knifhugg wid undre refbenen samt ett som uppskar magen. I samma ögonblick kom en arbetare gående. Denne sökte förswara hr Nordin men Adamsson högg då också efter honom med knifwen. Arbetaren kastade sig emellertid undan, och knifhugget träffade en bredvid stående tall. Strax därpå nalkades en äldre kvinna. Hon började ropa på hjelp.

- "Tig käring annars skall du få smaka knifwen du med", hotade bofwen.

Arbetaren hjälpte emellertid den sårade upp i arbetarebostaden, som låg ungefär 2 minuters wäg från den plats der brottet begicks. Så fort stenhuggeriets egare fått kännedom om den hemska tilldragelsen, telefonerade han efter läkare från Karlshamn och skyndade sig upp till den sårade. Adamsson kom också dit och wille, i hotande ordalag, komma in samt hytte med knifwen. En anskaffad rewolwer höll honom emellertid någorlunda i schack. Sedan stadens båda läkare skyndsamt anländt, gjorde de allt för att rädda den sårade, men hans skador woro så swåra, att han afled kl. strax före 2 på natten.

Stenhuggeriets egare fasttog mördaren som wid 7-tiden på aftonen af stenhuggeriarbetare infördes till poliskontoret härstädes och, sedan kronolänsman D.C. Sandberg hållit förberedande förhör, häktades samt wid midnatt införpassades till härwarande cellfängelse.

Mördaren, som har ett ovanligt lömskt och banditaktigt utseende, har ej wisat ringaste tecken till ånger öfwer det svåra brott han begått. Twärt om har han lungt erkänt, att det war hans fulla afsikt att sticka ihjäl hr Nordin, hwadan sålunda brottet är att betrakta såsom ett öfwerlagt mord.

Mördaren heter Alfred Adamsson och är född å Dragsö, Hoby socken den 23 juli 1862. Hans föräldrar äro smedhandtlangaren Hans Adamsson å Sandwik och hans hustru Anna Lowisa, som bor å Tjurkö. Makarna hafwa lefwat åtskilda sedan före jul förra året. Alfred Adamsson är kyrko- och mantalsskrifwen i Tjurkö, der han flere år wistats samt är ogift. Han har redan hunnit skaffa sig en rätt förswarlig meritlista. Enligt hwad han sjelv uppgifwer dömdes han nämligen 1882 för slagsmål och öfwerwåld till 2 månaders fängelse samt har för öfrigt warit straffad för fylleri o.s.w.

Det hemska dådet har, bland arbetarebefolkningen å Sandwik, hwilka i allmänhet wisat godt uppförande och der skött sig wäl, wäckt sorg och bestörtning, helst den mördade af arbetare war wäl omtyckt och höll ordning och skick wid stenhuggeriet. För mördaren åter finnes knappast några förmildrande omständigheter förefinnas.

Dödsannonsen (lördagen den 19 juni 1886)

Att
min älskade make
Inspektoren
JOHAN AUGUST NORDIN
stilla avled i dag 1.55 f.m. i en ålder af 38 år
10 mån. Och 29 dagar, sörjd af mig,4 små barn
samt anförwandter och vänner har jag den
sorgliga plikten härmed tillkännagifva


Sternö den 16 juni 1886
Carin Nordin
född Särling

Mordet wid Sandwik Begravningen (Artikel den 26 juni 1886)

Den så sorgligt omkommne inspektorn J.A. Nordins lif bisattes i söndags eftermiddag i Asarums kyrkogård i närwaro af Sandwiks stenhuggeris samtlige arbetare samt en mängd, af stenhuggeriets egare inbjudne wänner till herr Nordin. Den af blommor och kransar höljda kistan bars af sex stenhuggeriarbetare till grafwen, och flera hundra deltagande åskådare hade infunnit sig. Bland kransarne märktes en från stenhuggeriets egare, samt en från stenhuggeriets samtlige arbetare, skänkt synnerligen wacker krans med inskreption, uttryckande saknad och aktning för den aflidne förmannen. Midsommardagen egde begrafningen rum. Akten förrättades af kyrkoherden Ljunghoff i närwaro af den aflidnes närmaste anhöriga och vänner.

Obduktion å den mördade werkställdes i tisdags af provinsialläkaren d:r Nauman, och framgick deraf bl.a. att de båda knifhuggen i weka lifwet warit dödande. Det ena hade afhuggit ett rewben och sönderskurit magsäcken, det andra hade totalt sönderristat mellangärdet. Arbetarne wid stenhuggeriet har på flere sätt uttryckt sin sorg öfwer inspektor Nordins bortgång, och mycket tydligt ådagalagt sin owilja mot den, som på så hemskt sätt i förtid tillintetgjort en dugande medborgares werksamhet.

Red. Inspektor J.A.Nordins mördare,stenhuggeriarbetaren Alfred Adamsson kommer ransakning den 6 juli att hållas.

Rättegången (Artikel den 7 juli 1886)

Mordet på inspektor Johan August Nordin

Rättegång företogs i går till behandling inför Bräkne häradsrätt i närwaro af en talrik mängd åhörare. Rättens ordförande war häradshöfdingen J.N. Timmelin.

Sedan häktade Alfred Adamsson införts, upplästes protokollet öfwer det polisförhör som med anledning af det af Adamsson den 15 juni begångna brottet hållits, och äfwen hans meritlista, hwaraw framgick, att han undergått straff för stöld den 6 sept. 1882 och för misshandel och våld 1883. Den häktades prestbewis företeddes och befanns han wara född i Hoby den 23 juli 1862 samt skattskrifwen å Tjurkö.

Adamsson uppgaw sig ej förr hafwa warit på Sternö, men nu hafwa begifwit sig hit för att träffa sin far, som der är smedjehandtlangare. Orsaken hwarför han lämnat Tjurkö war, att han ej trifts der, utan på annat håll söka arbete.

Om förloppet af brottet berättade den häktade, att han, sedan Nordin borta wid stenhuggeriet nekat honom arbete på den grund att han han war något drucken, gått hem och ätit samt därpå stoppat knifwen (en brödknif med lång bred klinga) på sig samt derpå begifwit sig ut. Då hade hr Nordin passerat förbi, Adamsson hade skyndat efter och i hotande ton frågat. "Nå får jag ej något arbete?" Sedan hr Nordin swarat, "nej wi taga ej emot andre än nyktre," hade han wändt sig för att gå, hwarwid Adamsson med knifwen tillfogat honom ett swårt hugg i ryggen. Hr Nordin hade på intet sätt misshandlat Adamsson, men denne war i alla fall ej nöjd med det hugg han gifwit honom i ryggen utan tillfogade honom ett par hugg framifrån - enligt hwad han påstod utan afsikt att döda honom.

Den tid som förflutit sedan Adamsson nekats arbete wid stenhuggeriet och brottet antog han wara så där bortåt en half timme. Adamsson uppgaf widare, att då han begick brottet, fanns ingen annan närwarande utom dem båda.

Af obduktionsprotokollet, daterat den 22 juli, framgick att hr Nordin dött af blodförlust qwäfning orsakat deraf, att venstra lungan sammantrykts, så att blodet stockat sig i den högra, hwarjemte äfwen såret i magen måste anses som dödsorsak.

Åklagaren D.G. Sandberg upplyste nu, att Adamsson för fängelsedirektören N. Lundgren härstädes erkänt att han haft för avsikt att dräpa hr Nordin. Detta willw emellertid den häktade ej erkänna.

Därefter hördes upplysningswis grosshandlaren Carl Magnusson hwilken war närwarande i egenskap af ombud för enkefru Carin Nordin. Herr Magnusson berättade, att han på eftermiddagen den 15, sedan han återkommit till Sternö från staden, I närheten af kasernen hört skrik, men ej widare stört sig därwid, förrän några barn ropat, att en stenhuggare wille slå inspektorn. Han skyndade genast till, då Adamsson befann sig utanför kasernen. På hr Magnussons fråga "hwad har du gjort?" swarade Adamsson hånfullt "hwad jag gjort, swarar jag sjelf för." Hr Magnusson gick nu upp i kasernen, der inspektoren låg, hwarwid Adamsson wille följa efter, men hindrades. Han utropade då hotande "det war då f-n att jag ej kan få följa med." Hr Magnusson kunde ej med bestämdhet uppgifwa I hwad afsigt Adamsson nu wille besöka den sårade.

Derpå begav sig hr Magnusson in till den sårade, hwilken låg i en säng och bokstavligen war öfwerskjöld af blod. Hr Magnussons lagade att hr Nordin avkläddes och eftertelefonerade stadens läkare och kronolänsmannen, hwilka fortast anlände, samt lät fyra arbetare taga hand om Adamsson. Då låg knifwen på marken. Adamsson infördes af arbetarne till postkontoret härstädes. Hr Nordin hade yttrat till hr Magnusson att Adamsson förföljt honom, sedan han gifwit honom knifhuggen, att Nordin då gripit om knifbladet för att wärja sig för widare hugg och att deraf de sår, som funnos I hans ena hand uppstått.

Wid häktningstillfället hade Adamsson uppgifwit att han gifwit hr Nordin 4 hugg. Adamsson uppgaf nu, på derom ställd fråga, att orsaken att han wille in till den sårade war, att han önskade se hur han befann sig och om han skulle lefwa.

Härefter hördes 3 wittnen.

Stenhuggaren Johan Karlsson berättade att han som för tillfället befann sig inne i arbetarkasernen, der han bodde, hört barn skrika, att han då gått ut samt att han därwid sett en qwinna, som ropade på hjelp. så hade han sett hr Nordin, som ropat till honom, "hjelp mig Johan Karlsson jag dör". Han skyndade då till och befans Adamsson hålla med venstra handen I skaftet på en knif och hr Nordin i klingan, samt höllo de med högra händerna fast hwarandra. Adamsson slet nu till sig knifwen och sökte hugga till hr Nordin, då wittnet trädde emellan. "Hwad har du med det här att göra" röt då Adamsson och måttade ett hugg mot wittnet, som emellertid wek åt sidan, så att hugget träffade ett träd. Adamsson wille sedan gå upp till kasernen och lade då ifrå sig knifwen. Wittnet ansåg att Adamsson wäl warit onykter men ej öfwerlastad. Adamsson åter kunde ej minnas att han huggit efter wittnet.

Enkan Katarina Tinggren hördes därefter och berättade att hon skulle gå och hämta watten, då hon hörde rop om hjälp. Hon skyndade dit och fann hr Nordin och Adamsson hållande båda i knifwen. Hon frågade då Adamsson hur han kunde hantera inspektorn så. Men då Adamsson lofade att hon också skulle få sig en knif , blef hon rädd och sprang, ropande på hjälp. Hon gick dock ej längre än att hon hörde inspektorn säga till Adamsson. "Om jag nekar dig arbete skall du derför ej behandla mig på sådant sätt." Hon hörde ej wad Adamsson swarade men såg att inspektorn sprang uppför trappan till arbetarekasernen. Hon följde efter, han lade sig i en säng och bad henne hämta hans hustru och barn, ty han tänkte att han snart skulle dö. Hon skyndade sig att fullgöra hans begäran.

Hustrun Johanna Hultgren hade också skyndat dit der hon hörde det stridas och sett att hr Nordin och Adamsson hållit båda I knifwen samt hört hr Nordin ropa,"hjelp mig jag dör" då Johan Karlsson ankommit.

På åklagarens begäran om uppskof för widare bewisning, blef målet uppskjutet till den 17 juli då åklagaren skall inkomma med sina slutpåståenden. Den häktade återfördes till fängelset.

Rättegången forts. (Artikel den 17 juli 1886)

Med för mord å inspektorn Johan August Nordin, Sternö, häktade arbetaren Alfred Adamsson, född I Hoby hölls I lördags f.m. Inför Bräkne häradsrätt förnyad ransakning. Häktade Adamsson widhöll härwid sina föregående uppgifter, och förklarade, att han wid mordtillfället ej brytt sig om, hur knifhuggen togo och om de kunde medföra hans offers död.

Härpå hördes några wittnen.

Af dem berättade:

Isak Jönsson att han warit närwarande då Adamsson wid 5-tiden på eftermiddagen den 15 juni träffade inspektorn ute wid Sternö stenhuggeri. Adamsson hade då frågat,"hur dags skulle jag få werktygen". Inspektorn svarade "kl. 5 men det war bestämt att du skulle wara nykter". "Jag är ej drucken" swarade Adamsson. "Så full som behöws" genmälde hr Nordin. "Då man så här få gå och wänta, händer det att man tar sid en sup" - "Jag nekar ej någon att ta en sup," swarade då hr Nordin. "Nå än de der 10 karlarne, jag skulle skrifa efter från Tjurkö" frågade Adamsson. " Äro de af samma skrot och korn som du, behövs det ej," förklarade hr Nordin och lemnade Adamsson. Adamsson hade wid tillfället ej föriwrat sig eller uttalat hotelser samt kunde både gå och stå. Inspektorn hade sedan samtalat med wittnet ungefär 1/4 timme.

Per Olsson som derefter hördes, omtalade att han, som bodde tillsammans med Adamssons far, mött Adamsson då han skulle gå hem det war ungefär wid 6-tiden. Adamsson gick då ut från faderns bosta, tilltalade ej Olsson men helsade höfligt och såg lugn ut. Han hade ena handen för ansiktet, och hade wittnet trott, att han blödde näsblod. Olsson hade ej hört honom fälla något hotande yttrande mot hr Nordin.

Per Magnus Björkqwist hade samma dag på eftermiddagen gått tillsammans med Adamsson från staden. De skildes åt, då Adamsson begaf sig till inspektoren för att hämta sina werktyg. Adamsson war ej fullkomligt nykter, men ej heller drucken, och förstod mycket wäl hwad han gjorde. Knifwen som legat framme å bordet I Adamssons fars rum, tillhörde wittnet, och hade mördaren utan lof der tagit den.

Johan Gustav Karlsson tillade till sitt förra wittnesmål att då Adamsson efter dådet infördes till staden, hade han yttrat, att om han nu finge 8 eller 10 år så skulle en annan sedan gå samma wäg som Nordin. Adamsson kunde emellertid ej påminna sig detta.

Sedan härpå grosshandlaren C. Magnusson såsom ombud för "Skåne", der hr Nordin war försäkrad för 4000 kr. Förbehållit nämda bolag öppen talan, och hr Carl Bremberg såsom ombud för "Fylgia" der hr Nordin war försäkrad för 5000 kr. Gjort samma yrkande och såsom ombud för "Nordstjernan" der hr Nordin war försäkrad för 2000 kr. ej framställt något yrkande öfwerlemnade åklagaren med yrkande att Adamsson måtte dömas till liwstids straffarbete och gäldande af obduktions- och öfriga kostnader.

Efter en längre öfwerläggning afkunnade rätten härpå den dom, att Alfred Adamsson, såsom förwunnen att med lugn besinning hafwa mördat inspektoren J.A. Nordin den 15 juni, skulle hållas till straffarbete för liwstid och för alltid wara medborgerligt förtroende förlustig samt ersätta alla rättegångs-, obduktions- och andra kostnader för målet - och wittnena med 2 kr. Hwardera.

Adamsson förklarade sig missnöjd med dommen.

Vad hände sedan

Deras 4 barn var små vid Nordins död, Carl August 6 år, Magnus Birger 4 år, Bengt Gösta 2 år och Hans Ola 3 månader. Änkan Carin (Augusta Katarina) Nordin var 28 år, och året efter 1887 i maj, flyttade hon och barnen till Kylleskruv, Lenhovda socken, och det var ju där Nordins syster Emma Fredrika Carlsdotter bodde. Emma Fredrika var dessutom tvilling med farfar Jonas. Emma Fredrika var gift med hemmansägaren (5/8 mantal) Nils Gustav Andersson och de hade då 3 barn.

Efter några år, juli 1889, flyttade Carin och barnen vidare till Wanstad, Malmöhus Län och sedan 1893 till Norrköping. Men bara några månader senare blir Carin sjuk och flyttar till sin far i Söderköping. Hon avlider i lungsot endast 35 år gammal i Söderköping.

Beträffande barnen har en del uppgifter hittats, det mesta med hjälp av en släktforskarkolega Birgitta Landén (samma släkt, Emma Fredrika är hennes anmoder).

Carl August 19 år bodde på Hagavägen 59 i Söderköping hos bokhandlare Carl Gustav Thuréns familj som kom från Kalmar. Han står också som huvudredaktör för Söderköpingsposten och Carl August står som medarbetare. Gifte sig 1906 i Söderköping med Erika Charlotta Adolfsson. De fick en dotter Karin Margareta och sonen Karl Bele. Mellan åren 1923-1926 var Carl August huvudredaktör för Göteborgs Aftonblad. Åren 1935, 1936 dyker han upp som redaktör för Karlsborgstidningen. Avlider 1954 I Göteborg, Gubberogatan 23A. Dottern gifter sig med en Åke Kämpe och bosätter sig i Stockholm.

Sonen Bele bor i Göteborg och var en framstående badmintonspelare även internationellt. Han gifte sig 1947, avled i Göteborg, Linnegatan 26 år 1976. Fortfarande går varje år Bele Nordins Minnestävling i Göteborg.

Magnus Birger 18 år bodde hos sin morfar Carl Axel Särling i Söderköping.

Bengt Gösta flyttar år 1900 till Stockholm. Han står som sockerbagarlärling. Tillbaka till Söderköping. Stockholm igen 1914 nu med titeln vaktmästare och senare inspektör. Han är inte gift. Avlider på Katarina sjukhus 1917 av tuberkolos. Bodde på Kapellgränd 13. Lämnade inga barn efter sig.

Hans Ola 1901-1902 i Stockholm som bagarlärling. Flyttar till Kalmar och gifter sig 1915 med Gertrud Viktoria Johansson med yrke kontorsbiträde och med samma adress som Hans Ola. Hans Ola står nu som konditor. Birgitta Landén säger att hon hört att han under många år hade Kalmars absolut bästa konditorier. De fick ett dödfött flickebarn 1916 och ett dödfött gossebarn 1917. Vid koll t.o.m. 1920 inga fler barn. Hans Ola avlider i Kalmar, Storgatan 13 år 1961.

 

Lerum den 10 dec. 2009, justerat 2011-11-20, Walter Wranå

Källor:

  • Kyrkböckerna för berörda församlingar I Kronobergs och Blekinge Län.
  • Tidningen Karlshamns Allehanda årgång 1886.
  • Birgitta Landén, Eskilstuna.
  • Sveriges befolkning år 1900.
herrakra.net upprättades i januari 2008    – Denna sida uppdaterad: 2013-07-15 Kontakt: webmaster@herrakra.net
StartFaktaHistoriaKartaHobbylokalenBilderHBFGästbok
Onsdag den 15 augusti 2018
Dagens namn är: Stella, Estelle