Kyllemåla
Ett före detta torp bland många i vår bygd.
Det finns många mindre vägar i Herråkra med omgivning. Vi trampar iväg på en av dom mot Kylleskruv, passerar Bihult med de vackra gamla husen. Strax efter Bihult gör vi halt, där är en äng alldeles invid vägen och vi upptäcker en liten skylt "Kyllemåla". Det var en vacker plats, så vi tittar oss omkring och upptäcker rester av en husgrund, en jordkällare , fina stenmurar och annat som påminner om att här har varit ett boställe antagligen ett torp en gång i tiden. Men nu är vi ju inte i Herråkra socken längre för Kyllemåla tillhör Lenhovda S:n, men det här torpet ligger faktiskt på gränsen mellan Herråkra och Lenhovda socknar, så det här torpet har säkert många beröringspunkter med Herråkra också. När vi går där och tittar blir vi väldigt nyfikna på vilka som bodde här och kanske något om hur dom hade det. Nedanstående karta visar var vi befinner oss.
Här tar vi våran kaffepaus.
Klicka på bilden för att förstora kartan.
De första åren och Stina Fredriksdotter föds.
När min farmorsmor Helena Johansdotters syster Maja Caisa i Kylleskruv döptes 1814 så var Fredrik Nilsson och hans hustru Elin Jonasdotter från torpet Kyllemåla faddrar. Första gången Kyllemåla nämns i kyrkboken är på 1790-talet och då var det Nils Nilsson från Herråkra och Ingrid Nilsdotter från Kylleskruv som bodde där. De gifte sig 1793. Tio år senare flyttade de till Herråkra, Hult Storagård.
År 1804 gifte sig Fredrik Nilsson med enkan Elin Jonasdotter båda från Kylleskruv och flyttade in i Kyllemåla. Torpet stod under Kylleskruv rusthåll. I boupptekningen efter Fredrik kan man läsa att han hade en "rest på skatten till Peter Svensson i Kylleskruv" Elin hade varit gift tidigare med Petter Johansson och hade två barn med sig till torpet, Lisa Petersdotter och Jonas Pettersson. Fredrik och Elin fick en dotter år 1808 som döptes till Stina Fredriksdotter. Där var många faddrar vid dopet bl.a. Stina Nilsdotter en syster till farmorsfar rusthållare Anders Nilsson i Kylleskruv. Stina Fredriksdotter blev deras enda barn, Elin var 43 år då. När fadern dog 1826, 54 år gammal var Stina 17 år och hon skulle leva hela sitt liv i Kyllemåla. Hur hade hon det?
Boupptekning efter Stinas far.
Boupptekningen kan ju berätta en del, där står det "all den efterlevdnas vid dödsstunden befintliga egendom skall vid eds plikt uppgivas". Eftersom Stina inte var myndig är Peter Jonsson i Hult, Herråkra utsedd att bevaka hennes rätt. Peter Svensson i Kylleskruv och Nils Nilsson i Bihult är värderingsmän och Petter Johansson i Hult var actor. Det blir mycket smått som stort som antecknas, men naturligt det mest alldagliga, såsom redskap, ex. 4 liar, 4 skäror och 2 lövknivar m.m. Andra exempel är 8 tinor, saltkar, öltunna och brännvinskagge. Elin vävde, hon hade en vävstol, kador m.m. "Vid efterfrågan om vävnad påstår änkan att hon måste nyttja sin andel genast därför den byttes och hälften därav upptages för flickans räkning som är – 6 alnar Lärft och 12 alnar lakansväv". Bland böcker var det en enkel bibel och en psalmbok med väska. Häst och oxe saknas men 2 kor (Skolla och Elja), 2 kvigor, 1 bock, 2 getter, 3 bockkidd, 2 får med lamm, 2 får utan lamm och en bagge. I övrigt fanns det som behövdes som reskap, hushåll, linne, kläder. Allt detta till ett värde av 95 riksdaler och 20 shilling. Men gravationer fanns ju också, bl.a. en skuld till Håkan Johansson i Bihult på 20 riksdaler. Andra större poster var likstol till herr Prosten 4 Rdr, likkistan 1 Rdr, 4 kannor brännvin för personal..... och boupptekningsmännens arvode efter särskild räkning 1 Rdr. I övrigt småposter vari ingick exempelvis 1/8 dels procent av inventariesumman till Lenhovda fattigkassa 6 shilling. Det blev I alla fall en behållning på 60 Rdr och 20 shilling.
Stina gifter sig.
Nu bor mor Elin och dottern Stina där ensamma men efter några år, 1829, gifter sig Stina, hon är 20 år, med Gustav Andersson från Furuby Olsagård som blir ny torpare i Kyllemåla.
Båda hans föräldrar var döda och han hade 4 bröder som flyttat åt olika håll. Mor Elin som nu är 64 år har blivit sjuklig och är inhyse hos Stina och Gustav. Stina och Gustav fick inga barn men en fosterdotter (se nedan). Elin avlider vid en ålder av 88 år 1853.
Boupptekning, Stinas mor är död.
Då blir det boupptekning igen. Som jag nämnde ovan hade Elin varit gift tidigare och från det äktenskapet finns nu 3 arvingar och så Stina, dottern som bodde på torpet. De 3 arvingarna var Jonas Pettersson boende i Huvudshult i Algutsboda Sn., dottern Ingrid gift med torparen Johan Andersson på Kultorpet under Furuby samt dottern Lisa gift med torparen Petter Pettersson i Eke. Dessa personer samt Stina blev nu arvingar och det var Stina och Gustav som "vid eds påföljd" fick uppgiva den befintliga egendomen. Kreaturen var borta nu, de hade bara ett får. Bland skulderna finns bl.a. "ringningskostnaden(?) till Gustav" 12 shilling. I övrigt bara småposter med undantag för mycket mat. Det var: 1/2 tunna råg, 1 skäppa malt (36,6l), 7 skålpund fisk (3 kg), 5 do. Smör (2,1 kg), 5 do. Ost (2,1 kg), 1/2 lispund fläsk (4,25 kg), 1 lispund kött, 8 skålpund korv, 3 kannor mjölk (ca 8 l), 3 kannor brännvin och till kocken 1 riksdaler. Man får väl anta att detta var för begravningsfolket. Det fanns också en fodran av Petter Johansson I Hult på 16 riksdaler och 32 shilling. Behållningen blev 23 riksdaler och 25 shilling.
Stina och Gustav är gammla och nytt torparpar tillträder och det svåra året 1868.
Åren går och 1868 är Stina 60 år och Gustav 63 och är nu noterad som ofärdig.
1868 var ett mycket svårt nödår då många fick blanda bark i brödet. Man malde ljungknoppar, hasselhängen och den torkade innerbarken av gran enligt Alvar Neander. Han återger senare hur Ida Carlsson min farmor i Herråkra minns året 1868.
"Jag minns våren -68, hur lövet på de stora lönnarna vissnade då de var halvutspruckna, och sen stod de där bruna och kala som om elden gått över dem. Och gräset på trädgårdsbacken var alldeles brunt. Inte ett grönt strå. Far (Anders Nilsson i Kylleskruv) satte sju tunnor potatis och skördade bara fem tunnor, stora som nötter."
Församlingarnas sockenstämmor ingrep och gjorde inköp på församlingens räkning för spannmål som kunde lämnas till de mindre bemedlade. Nödhjälpsarbeten sattes igång i form av vägarbeten. Räppe-kanal och Asa kanal byggdes under den här tiden.
En man i Älmeboda, enligt Neander, minns följande: "Vi röskte kornet hemma, för det gick inte att skära. Det var bara 10-15 cm långt, och så kunde det sitta ett par tre korn på vart ax. Och så fick de slakta av kreaturen vad de kunde, och fram på vintern tog de av halmen på taken och gav kreaturen."
1868 står pigan Johanna Carolina Johansdotter som inflyttad till Kyllemåla. Vem var hon? Hennes mor var Stina Maria Johansdotter från Skruv. Senare blev hon piga hos Carl Johan Gummesson på Vraneke Norregård och där föddes Johanna Carolina Johansdotter 1849.Hon var oäkta för fadern var okänd. Vid dopet blev hon inskriven med efternamnet Stinas dotter eftersom fadern var okänd. Som 19-åring kom hon till Kyllemåla och dit som dräng flyttade också Sven Gustav Samuelsson från Nöbbeled Mellangård i Lenhovda S:n. Och nu blev det så att de gifte sig på nyårsafton 1870 och i vigselboken står det "Sven Gustav Samuelsson dräng från Kyllemåla under Kylleskruv och Johanna Carolina Johansdotter piga från Kyllemåla under Kylleskruv". De blir nu det nya torparparet i Kyllemåla och Stina och Gustav bor där som inhyses. Sven Gustav och Johanna Carolina fick en dotter Helena Kristina 1873 och en son Arvid Emil Carl 1883, samma år 1883 dör Stinas man Gustav Andersson 78 år gammal.
Johanna Carolina har ett testamente.
Vad får vi veta av hans boupptekning? Någon bröstarvinge hade han inte, samtliga hans 4 bröder är avlidna och ingen av deras barn hörde av sig. Men här får man läsa en intressant text "Den avlidnes jämte efterlevande änkans fosterdotter Johanna Carolina Johansdotter som tillika är den avlidnes broders dotterdotter företer ett testamente av den 2 juli 1870 vari förordas att bemälte Johanna Carolina skall vara ensam arvinge till all den avlidnes och efterlevande änkans egendom av vad namn den vara må, vilket testamente nu av änkan vitsordades såsom deras yttersta vilja." Att hon var fosterdotter har nämnts tidigare i Kyllemåla innan hon gifte sig. Hon var alltså dotterdotter till en bror till Gustav Andersson, det skulle innebära att denne brodern var far till Stina Maria Johansdotter i Skruv som i sin tur var mor till Johanna Carolina. Undersöker man i böckerna så stämmer detta. Från Furuby hade Johan Olof Andersson, Gustavs bror, flyttat till Skruv i Herråkra 1820 och var hemmansägare där och också senare kyrkovärd. Han var gift med Johanna Pehrsdotter från Råsa och de fick sex barn, däribland Stina Maria. Johan Olof Andersson dog redan vid 46 års ålder år 1843. Fadern till Johanna Carolina vet vi ingenting om.
Änkan Stina fick nu redligen uppgiva boets alla tillgångar. Husgeråd, redskap, kläder m.m. var ungefär detsamma som tidigare men de hade en ko, ett får med lamm och en bagge. En vävstol med tillbehör fanns. Skulder hade man inga men däremot fanns fodringar. På Wäxjö Sparbank hade de 106 kr, en fodran hos Karl Johansson i Bihult på 200 kr., en dito hos Johan August Andersson i Kylleskruv på 25 kr. Och en dito hos Johan Magnus Danielsson i Bihult. De hade varit sparsamma. Utgifter för begravningsomkostnaderna uppgick till 75 kr. och boupptekningskostnader till 5 kr 80 öre.
Det blev en behållning på 569 kr. Detta underteknades av änkan Stina Fredriksdotter "med hand om pennan". Uppteknings- och värderingsmän var J.P. Samuelsson i Målajord och Johan August Andersson i Kylleskruv.
Stina avlider efter 91 år i Kyllemåla.
Nu bor alltså Sven Gustav Samuelsson och hans hustru Johanna Carolina med sina 2 barn Helena Kristina och Arvid Emil Carl och enkan Stina Fredriksdotter på torpet. Efter 19 år i Kyllemåla flyttar Sven Gustav och hans familj till Kylleskruv. Han blir hemmansägare och de har 1/8 mtl. Kylleskruv. Änkan Stina bor ensam kvar i Kyllemåla. Sven Gustav står fortfarande som ägare till Kyllemåla. Sven Gustav dör 1925 och Johanna Carolina dör 1933, båda i Kylleskruv. 1899 dör Stina Fredriksdotter 91 år gammal och hade då bott i torpet Kyllemåla hela sitt liv. Nu står Nils Gustav Andersson i Kylleskruv som ägare till Kyllemåla. Nils Gustav var gift med farfars tvillingsyster Emma Fredrika Karlsdotter. Kyllemåla arrenderades av soldaten Johan Elof Sand i Nyamåla. Sand var soldat från Skruv i Herråkra.
Någon gång mellan åren 1905-1910 blev det ny arrendator Johannes Edvard Karlsson i Bihult. De sista åren hade det bott folk på torpet kortvarigt.
Här slutar boendet i Kyllemåla. Omkr. 1910 rivs husen och ny ägare blir Konga Aktiebolag men arrenderades av Johannes Edvard Karlsson i Bihult.
Backstugan Modala.
Eftersom Modala också finns med på kartan ovan (se vägen mot Kylleskruv) kan jag nämna något om vilka som bodde där. Stället fanns från 1830-talet till 1905. Här bodde f.d. Husaren (kavallerist) vid Kungliga Smålands husarregemente Johan Larm. Han var född i Fagerhult 1785 och gift med Maria Danielsdoter från Åseda. De kom först till Dragontorpet i Gräsmo omkring 1820. Från 1830-talet bodde de i backstugan under Kylleskruv. Namnet Modala nämns inte i kyrkböckerna förän på 1870-talet. När de bodde i backstugan (Modala) var Johan Larm gratialist (pension från krigsmanshuskassa). Han blev avskedad från husarregementet i slutet på 1830-talet på grund av sjuklighet. De fick 8 barn mellan tiden 1820 -1837 och som alla senare flyttade iväg åt olika håll utom Anna Maria f. 1831. Hennes far Johan Larm avled 1863 78 år gammal. Vid den tiden hade de en ko och i övrigt mycket enkelt. 2 år senare avled modern Maria 71 år gammal. Anna Maria var ogift och bodde sedan hela sitt liv ensam i Modala, hon dog av lunginflammation år 1901, 70 år gammal.
Mycket mer finns säkert att ta reda på om de här platserna men nu skall vi vidare och trampar mot Kylleskruv för att se gårdarna där, och där så många av min släkt bott under åren 1711- 1884.
Källor
- Kyrkböcker över Lenhovda, Herråkra, Furuby och boupptekningar. Alvar Neander släkt-och hembygdsforskare i Älmeboda.